Brutalt men sant.
Sitter inne på Familjelivs hemsida och läser otaliga inlägg om alla änglamammor.
Alla mammor som ville ha sina fina barn men som av olika anledningar förlorade dom.

Jag är en mamma som dödade mitt eget barn.
Jag är en hemsk människa och detta förföljer mig varenda dag.
När jag var 17 år blev jag gravid, var gravid i 16 veckor med mitt första barn. Min ängel.
Jag valde att ta bort mitt vackra barn på grund av olika skäl.
Jag valde att döda mitt barn.
Det blev en tvåstegs abort som var som en inblick hur helvetet känns.
Jag fick föda ut mitt döda barn som jag själv valde att ta bort.
När barnmorskan frågar mig efter en 12 timmars period av att försöka få ut mitt barn, om jag vill se mitt barn, svarar jag Nej. Jag har aldrig sett mitt änglabarn.
Det är en sak som jag ångrar för alltid.

Jag kallar mig inte för änglamamma, jag är en egoistisk person som valde att döda mitt barn.
En änglamamma för mig är en person som vill ha sitt barn mer än världen är värd. En person som visar för sina barn även om dom är döda hur mycket hon älskar dom.

En sån mamma är MammaMelissa, en mamma som förlorade båda sina barn i en fruktansvärd tragedi.
Men hon kallar sig mamma ändå. Och enligt mig så kan inte hennes änglabarn ha en bättre mamma.
En mamma som älskar sina barn för evigt även om dom inte finns bland oss jordemänniskor.